På http://www.biblioz.com/best_sellers.php?a=0&i=43651044 får jag veta att Katherine Anne Porters “Ship of Fools” låg etta på amerikanska bestsellerlistan när jag föddes, det är väl sån där trivia man kan roa sej med att försöka se nån mening i, även om jag måste googla först för jag har aldrig hört talas om vare sej titel eller författare.

Roligare att se då en del av de andra namnen på listan: Irving Stone, John O`Hara, Alistair MacLean, Aldous Huxley, Faulkner…just det, det är ju SÅ gammal jag är. Det enda jag läst av de tio första är annars Herman Wouks “Youngblood Hawke”, en av de två tre längsta böcker jag tillgodogjort mej och evigt förknippad med den stenhårda kibbutzbrits där den intogs våren 1986.

Agatha Christies “Curtain” låg etta när min fru föddes, det tänker jag inte se nån symbolik i.

Varpå tanken slirar vidare via allehanda associationer till ett mail jag fick idag angående en undersökning som avslöjade att John Lennon var det av svenska barn näst mest googlade namnet (efter Justin Bieber) under det gångna året. Lennons figurerande på den listan är såklart en gåta, men frågan är om inte Biebers är en ännu större? Mailaren påminde sen om att Backstreet Boys för tio år sen röstades fram till 1900-talets största rockband (även om redaktionen på den omröstande tidskriften fuskade in Beatles på förstaplatsen ändå, som om det vore en naturlag som väljarkåren bara glömt eller tagit för given), vilket förstås bara visar att ingen över säg sjutton år orkar bry sej om dylika listor, i vart fall inte tillräckligt för att delta i skapandet. Jakob Hellmans iofs sympatiska men skapligt mediokra enda platta valdes ju i samma veva till den svenska rock/pophistoriens höjdpunkt, och Helena Bergström till seklets främsta svenska aktris…

Listor är helt enkelt inte pålitliga, såvida det inte är enkilda individer som redovisar sina preferenser, det bevisas i princip varje gång man ser en. Alliansen vann igen, liksom Ronald Reagan på sin tid (det allra största orponet i den kategorin – G W Bush – vann ju egentligen inte så det faller under en annan kategori). Camilla Läck- och Denise Rudberg kladdar på svenska bestsellerlistor och när vann rätt låt? (1974 i Brighton.)

Men jag tar det inte längre än så, kvalitetsbegreppet går visserligen att diskutera (föredömligt och dubbelt illustrerat av Robert Pirzigs klassiska tegelsten på ämnet, “Zen och konsten att sköta en motorcykel”, refuserad på 107 förlag innan den gavs ut och sålde miljonupplagor världen över) men knappast att få nån slutgiltig rätsida på. Smaken är som röven klôven är väl det närmaste en slutsats vi kommer.