Besvärjelse i natten

När det sista håller på att gå sönder   Am

Och ljuset flackar till och dör   Am-E

När drömmarna skingras, en i sänder   Am

Och det verkar kvitta vad vi gör   Am-E

När hela maskineriet står och hackar   Am

Och allt har sotat igen   Am-E

När historien vänt och backar   Am

Och inget verkar stoppa den   Am-E

Vill jag ställa mig upp och skrika rakt in i natten   C-G-F-E

Men du lutar dig över och famlar efter ratten   F-E

 

När vi börjat glömma vad vi ville och trodde   Am

Och vart vi var på väg   Am-E

När vi inte ens minns var vi bodde   Am

Och ingen hör våra steg   Am-E

När vi bara hör ekot av all musiken   Am

Och av alla våra ord   Am-E

När vi fastnat för gott här i trafiken   Am

I all rörelse som förlamar vår jord   Am-E

Vill jag ställa mig upp och skrika sönder det som är kvar   C-G-F-E

Men du säger: det är det enda vi har   F-E

 

Du säger: utan mörker inga stjärnor och heller ingen fyr   D

Blinkande från klippan där vi far   A

Och ingenting som för oss samman här att lära, eller hur   Bm

Hur vi kan göra nånting nytt – av det som var   D-E-A

Annonser

Till Rolf & Sonja

Erfar till slut att Sonja Åkessons son Rolf fick leukemi och dog redan som treåring men det är länge sen nu: innan jag, innan mig. Som håller ihop det fast stillsamt härsknande genom årstiderna som du&de, som tiden själv, som planet och stratosfär. Sonja själv bröt stiftet ungefär när jag först började ana och det va varken igår eller ens i förra veckan. Men först nu saknar jag henne.

 

Varsin saga eller spretigt sökande prosadikt vi tiger eller antyder och buntar ihop med varandras, snabbt bleknat korrigeringsklotter i rött, oläsbara kommentarer i marginalerna.

 

Brinner eller sköljs undan snart själva arkivet men först: